bildningens andetag

tänkandet tar kropp -

2009-12-23T11:50:00.003+01:00

Detta är årets stora undersökningsobjekt - om tänkandets materialitet och hur vi kan arbeta strategiskt med att utveckla förmågan till dynamiskt (kritiskt-rörligt) tänkande. Detta begrepp - tänkande - som på något sätt först måste förstås som ett livsvillkor och därefter måste utvecklas till vetenskap - ett systematiserande av det som inte kan helt och hållet systematiseras - hur tänkande blir till en lärande process inbegriper ett språng, en distans och en omväg - vi måste söka oss djupare ner i dekonstruktionen för att hämta fram logiken för att tänka dels tänkandets villkor som intimt knutna till ett livets möjlighet. Ur denna struktur - ur denna tänkandets kropp är tänkandets sinnlighet redan ett villkor för varje fortsatt försök att låta en tillvaro växa, bli en annan - och här i detta andrablivande är vi nog i det dynamiska eller generellt kritiska tänkandets skeende - i lärandets händelse som något som främmandegör och skapar ny bekantskap - denna dubbelhet - denna överlappning, denna omväg, det tar tid och blir materia - jag blir, kroppen förändras under tiden jag forcera(r)(s) - vrider mig ur ett grepp - vems - det var tydligen mitt - eller någon annans nu - denna vridningskonst - som Platon talar om blir ett sätt att slå av det dubbla i tänkandets rörelse - språnget, det spekulativa, ovissheten - men dock nödvändiga - jag tror och hoppas - ingår som ett moment som en stämning av rörelse, jag blir en annan jag blir någon jag försöker se, själva distanseringen - denna dubblering av jag blir tänkande - är tänkande detta återblickande efter språnget - andetaget som ser tillbaka, upptäcker, artikulerar sin plats! och flyr igen gravitationens grepp. kvarhållande och språng - vad vi måste försöka göra är att skriva denna övergång, att formulera händelsen som blir skillnaden mellan idag och imorgon, mellan nu och du - skriften - meta-skriften - denna skrift över skrift över skriften - denna skrift som levandegör den döda skriften - detta (O) ändliga språng måste bli till hanterbar, återupptäckbar materia - jag måste systematisera mina rörelser, hur oklart och osäkert det språng in i eller mot mig som framtiden tar, för eller försätter mig i. Är inte detta tänkande - denna ständiga undanglidanderörelse - om vi inte markerar går vi ofta under i glömska - leds av de som minns, som vill och som skriver om sina drömmar - hur fruktasvärda dessa än kan vara - vi måste ibland skriva mot-drömmar, tänkandet formar en värld - blir en värld, det är vår kropp, våra sinnen, vår kärlek och vårt hat - men om vi inte läser kan vi aldrig se riktningen - graden av aningen om vad som kanske kan hända blir höljd i dimmor, djuret framträder med full kraft och det herakeitiska kriget är över oss. Vi har sett det hända - när människan bryter ner sina spår en sin historia, blir munnar, vapen, kroppar som äter andra kroppar. Tänkandets kritiska distans - tänkandets kritiska ögonblick handlar om att förhandla med det animaliska - därför tänker kroppen - den rör sig, är villkor lika mycket som hämningen - det rationella - hela tiden utkast, hela tiden - men om dessa utkast inte provas - inte skrivs - om vi inte ser tillbaka på dessa utkast - om vi inte systematiserar meta-blicken, meta-skriften som ser tillbaka för framtidens skull. Då glömmer vi, nästa spår utraderar det förra. Utveckling är en svår konst - att överleva som tänkare är inte självklart för människan. Jag tror att detta är pedagogikens svåra domän. Denna överlevnad i föränderlighetens domän kräver öppenhet - tänkandet liksom det demokratiska skeendet kan alltid kvävas inifrån - detta måste vi vara vaksamma inför. Tänkandet och viljan till lärande, liksom demokrati är inte självklar och därför måste en särskild vaksamhet uppövas och ta plats. Detta är vår dröm, vårt patos, och vår etik. Detta är också en hållning som kräver sitt mot, att våga vara utsatt, att möta varandra och visa respekt - att tänka tillsammans är inte lätt men en nödvändighet för varje lärande, tänkande, formande, utvecklande, drömmande process.

jag tror att seminariet kring dekonstruktion håller på lyfta

2009-09-17T22:42:00.001+02:00

det handlar om livet

2009-09-16T23:04:00.002+02:00

det finns ingen skola - det finns en vilja - ett andetag, en fråga som ekar i oss, vi lever, är vi inte här för att anta denna utmaning. inleda denna undersökning, ställa frågorna till oss själva - vad är detta: att leva, att vara människa, vad innebär det att vara en blick som söker sig genom rummet, som ser och blir sedd. Var går egentligen gränsen för det vi kallar människan -

drömmen om ett seminarium

2009-08-30T22:41:00.002+02:00

är det inte i kunskapens händelse som också vänskapen blir nödvändig, eller visar sig, som möjlighet som risk, som förhoppning, att våga fortsätta tala, vandra längs randen av visshet - ropa ut och få svar - bli sedd - bli till - få se och ta dessa steg av andetag. Vara med tillsammans i denna bildningens resa - detta kunskapens vänskapsband, denna gemenskap av vilja! är detta kanske drömmen om ett seminarium.

nya andetag

2009-08-30T22:40:00.002+02:00

imorgon börjar en ny vandring - alla är välkomna till Aulan kl. 16.00

förvandlingens fråga

2009-06-07T13:43:00.015+02:00

förvandlingar. pedagogik som en fråga - om förvandlingens aporetik. det aporetiska i varje framträdelse, som bortfall, försvinnande, och form, blivande. det spännande i att försöka överblicka och erfarenheten av att detta är ett ständigt pågående skeende. hur kan vi ta oss över och ur blicken. denna fråga: kan blicken en gång för alla slita sig ur sig själv och se sig själv utan att redan vara död. utan att relationen brister på ett sådant sätt att spåret blir raderat. spåret av min blick är inte där. blicken, själva kroppen är inte där. det är inte längre jag som ser, andas eller smeker. det aporetikska är mötet med det komplexa - det som inte låter sig deduceras, härledas ner till ett: i sig. Till ett obejkt eller subjekt som kan hållas för sant, absolut; alltså exkluderat från det vi kallar det andra - det omgivande. Vad blicken ser kan inte essentiellt skiljas från dess själva seende. Från seendet som kropp. Som omgivning. Som puls. Men vad innebär det att försöka utveckla ett systematiskt tänkande av föränderlighetens villkor? Det tycks handla om en omtagning. Om en rörelse som konkretiserar, som blir till något, men att denna rörelse samtidigt innebär att vi liksom rör oss vid sidan av det system vi försöker artikulera; hur blir vi annars till. Vi formulerar på detta, ytterat provisoriska sätt, själva det villkor som ett systematiskt tänkande av förändring innebär (eller bär inom sig, det är i detta slags risktagande som jag vill påstå att kunskapsbildningens rörelse måste våga andas. Det är här begäret, driften till vetande, till världen vaknar, sliter nästa andetag ur köttets imploderande - detta är också filosofins andetag). Systematiken står ju under förändring - men detta är vad vi måste försöka laborera med som grund. När vi för över - eller rättare sagt - öppnar fler aspekter av ett tänkande kring ändlighet innebär det att vi måste börja se annorlunda på frågan om vad kunskapens händelse är och hur vi kan tänka oss skolning överhuvudtaget. Vad utbildning innebär handlar således om ett försök att tränga in i vad det kanske innebär att vara människa och vad det innebär att vara denna blick. Människan som blick, som en kropp som ser, som möter. Frågan om vad och varifrån vi ser blir aspekter som inte går att tänka varken före eller efter ett tänkande av själva villkoret för seendet, för handlandet, för teoretiserandet, utan dessa utgör själva tänkandets plats; är där (är under transformation), är kroppens förbundenhet med själva sitt framträdande - sitt lossryckande, sitt minne, av mig, av den andra, av dig. Vi har med varandra att göra. Vi har med oss själva att göra. ***

det andra i min blick

2009-06-07T13:42:00.005+02:00

detta att se, blir en fråga om att våga använda livets villkor - på samma gång redskap som rörelse, på samma gång andetag, som kropp - vi möter oss själva i detta blivande. Vi blir. stort tack! ni vet vilka ni är!

engagemang och begär

2009-06-06T22:26:00.001+02:00

den andres vilja blir ett villkor för engagemangets existens

vi måste leva den skola vi drömmer om

2009-05-28T22:41:00.004+02:00

det handlar om livet - om oss, om samvaron, om begär och kunskap - om viljan att leva - jag tror att skolan är denna plats där vi skall förundras och utforska denna förundran.

omvägar - jag tror det handlar om livet eller pedagogik, eller om dekonstruktiv filosofi, eller om vad det innebär att tänka livet

2009-05-27T23:47:00.004+02:00

Spelrum, platsen blir ett spelrum, tanken tar plats i rummet som formas av integritetens inre konflikt. Jag ropar alltid från en plats utanför, söker mig ut, inåt - söker mot ljuset; den enda fråga som återstår är om jag redan är inne eller ute - eller om jag alltid redan korsar denna plats i mitt försök att forma den plats, det vem, det jag som framkallar sig själv som en berättelse om den plats som...

Platsen är utrymd, flyttad. Vi får ta en omväg tillbaka - på vägen korsar vi litteraturens fält, och stannar till i de daggdroppar av aska vi ser Novalis både långsamt men med en sådan brinnande iver låta sig sjunka ned i. Här öppnas rymden sedd ur en annan dimension. Och vi tar en omväg tillbaka. Men minns inte var det var vi skulle återvända till.

Hur formas den plats där livet finner spelrum, hur formar vi en plats som är intresserad av livet - vi måste tänka platsensorgansikhet - vi måste tänka livets som kunskapens andetag. Livet är väl andetag - detta vågspel. Detta är min dröm. Min fråga. Mitt begär och min hunger. Vi måste leva den skola vi drömmer om. Vad innebär detta.

integritet

2009-05-27T23:18:00.013+02:00

när jag försöker skriva eller blir skriven, när jag försöker ropa fram (Heidegger) mig själv. Är det fråga som blixtsnabbt uppenbarar sig: vem är detta själv - mig själv - inte någon annan; och vem ropar? Jag skulle vilja laborera med en möjlig tolkning av detta scenario genom att fråga om inte vi kan bygga upp en förståelse av mig, som kallar på, eller vad det innebär att få syn på, eller att namnge, benämna (eller bli benämnd - det är viktigt för själva logiken i argumentationen att vi inte ens provisoriskt bortser eller för den skull kan bortse från det passiva ögonblicket, att bli ropad på. Då detta kanske snarare öppnar sig som den verkliga frågan - detta dåtida, jag har blivit) - detta jag som kallas fram - blir väl framropat, upplever sig själv framropad, benämnd. Eller - de första initiala frågorna vi formulerar rymmer inte direkt denna öppning. Vi måste betona denna. Vem ropar, vad ropas efter. Dessa två öppningar - dessa två frågor rymmer inte i sin mest uppenbara (första - närmast oreflekterade struktur) det preteritum som vi efter en stund märker. Istället tycks, men endast tycks, öppningarna: vem ropar, vad ropas efter rymma ett presens - en adekvat fråga om närvaro. vi måste försöka förhålla oss till detta komplex när vi närmar oss frågan om vad en dekonstruktiv läsning av metafysiken innebär. Vad är det för slags logik i ett tänkande som problematiserar frågan om närvaron på detta sätt. Frågan om punkten, gränsen och tillvarons gränser och korsningar. Det är en fråga om integritet som öppnar vårt tänkande. Som är öppningen som är vårt tänkande. Det är en fråga om frågan om integritetens öppning som öppnar vårt tänkande som en öppning i vad som förutsätts vara slutet. Det är här vi är nu, det är här vi inte är längre.

engagemang och materialism: om bildningens händelse

2009-05-17T23:08:00.011+02:00

Om framträdandets patos. Om motståndets spänst. Jag tror det är hög tid. Vi måste åter fundera över stämningen som kunskapens villkor - hur det kreativa ögonblicket - själva metamorfosen - skall förstås. Det handlar om hur vi rör oss. Om kollisionerna. Försöka att se hur själva andetaget vänder i sig själv, vänder sig till och från - detta att komma till talet, utblåsning, inandning, att koma till tals, är ett steg, själva steget av livskraft. Det är inte alltid som vi ser hur patos - engagemang, begär, extas, - har med kunskap att göra. Rationalitet i förvandling - är vårt anslag. Vi står inför nya tankar kring hur jaget som materia skall förstås - vilka villkor som utgör frågan om begäret efter något: eller om själva lärandets patos (eller lärande som patos) eller lärande som patos och logos)) Det är här vi måste vara, i själva sammantvinnandet; i viljan till ord och blick, i viljan till liv. Vi måste ta vår utgångspunkt i detta komplex - i själva andetagets övergångsfaser. Vi måste förstå hur gränser eller marginalen, är den plats där minnen och längtan växlar i varandra. Undervisning kan aldrig vara någonting (värt namnet) utan denna utforskning av vad det är vi inte gör.

utspridning, längtan, vilsenhet, hunger - och ljuset i lövverket

2009-05-11T15:13:00.013+02:00

I vibrationen försöker jag formulera orden - är det inte i just detta steg som jag blir lite tydligare för mig själv, orden blir till ett slags

materia som både formas av och formar min värld. Orden blir till rum. Jag tror att din formulering, André, att kärleken hos Sapfo är en längtan som

liksom kastar sig ut. Är det inte fascinerande hur dessa dubbla rörelse existerar parallellt - detta begär, och denna stillhet, blicken,

fantasin som expanderar rummet, kroppen - rör dig! Kärlekens steg vittnar väl om något synnerligen mänskligt, detta att

vi vill! så till den milda grad. Dessa krafter - är livskrafter - och det är i denna rörlighet som vi måste försöka börja tänka vår tillvaro.

Extas - det grekiska ordet pekar mot en av de mest centrala aspekterna hos människan. Utanförskapet - men detta utanförskap innebär själva

villkoret för varje känslostorm, för varje medvetenhet, för varje kärlek. Min blick är utspridd, ljuset bland löven, drömmarna i ljushastighet,

att fånga dagen handlar om att uppmärksamma steget, jagets blivande, själva förskjutningen - här och nu - dessa spår blir till längtan,

igen och igen - liksom andetaget, vi läser igen. Vad är det vi betyder. Vi lever och blir till betydelse. Vi funderar oss levande. Vi tar beslut

och vi tar inte beslut. Detta liv. Denna förundran.

frågandets riktning

2009-05-09T21:53:00.002+02:00

det finns något hos Sokrates som är väsentligt att analysera för att försöka forma en förståelse av vad det är pedagogiken skall tänkas i kontrast till.

Kungsholmen Special Seminar in Philosophy, in collaboration with Martin Hagglund of the Harvard Society of Fellows

2009-04-28T21:17:00.018+02:00

- en tid av påtaglig metamorfos är nära

Läsåret 2009/2010 startar ett seminarium i filosofi i samarbete med Martin Hägglund vid Harvard Society of Fellows. Seminariet hålls en gång i veckan vid Kungsholmens gymnasium och kommer att fokusera den moderna filosofins relation till klassiska filosofiska frågeställningar. Härmed kommer vi bekanta oss med filosofer från Platon, Aristoteles och Augustinus via filosofer som Husserl och Heidegger till den franske filosofen Jacques Derrida vars filosofi vi i synnerhet kommer att uppmärksamma. Vi kommer i detta Kungsholmens speciella seminarium i filosofi försöka utforska frågor kring livets villkor, begär, ändlighet, etik och politik i ett försök att förstå människans väsen. Vi kommer att diskutera vad rum och tid är, frågor kring förvandling och materiens nödvändighet, om subjektets söderbrutenhet eller stabilitet och ännu fler frågor som dyker upp ur oss själva och ur de texter som vi skall ägna oss åt. Vi skall försöka tänka villkor och implikationer. Vi kommer att bege oss ut på en filosofisk odyssé - med förhoppningen att vi tillslut inte kommer tillbaka - utan fram till en plats som är annorlunda än den vi startade ifrån. Det är till tonerna av förvandling som vi kastar oss ut i den ocean som är våra liv, och sätter oss själva på spel genom att inte vara säkra på var äventyret slutar - och detta - är bildning när den är som bäst!

Seminariet pågår från början av höstterminen 2009 till 1 juni 2010 med möten en gång i veckan (tid och plats håller på att arbetas fram). Mer detaljerad studieplan kommer efter sommaren 2009.

Inom Seminariet läses under början av våren 2010 även en universitetskurs i filosofi om 7,5 hp vid Södertörns Högskola. Denna kurs förstärker förståelsen av det filosofiska ämnet i allmänhet och frågor kring etik i synnerhet, vilket är centralt för senare delen av seminariet. Universitetskursen pågår under 8-10 veckor vid högskolan och hålls en eller två gånger i veckan (utanför skoltid). Kungsholmen Special Seminar in Philosophy pågår under denna tid som vanligt. Universitetskursen avslutas med hemtentamen som fungerar både som examination (för universitetskursen) och som ett utmärkt sätt att på allvar komma igång med sitt tänkande/skrivande inför slutuppsatsen inom Kungsholmen Sepcial Seminar in Philosophy.

Slutuppsatsen för Seminariet består i att göra en tolkning av någon för seminariet central fråga (vilka framträder efterhand) och försöka skriva en uppsats som förtydligar och diskuterar denna fråga som på något sätt skall kretsar kring Derridas och Hägglunds tänkande.

Slutprocessen går till som följer:

Efter avslutad uppsats delbedöms texten av seminarieledaren Niklas Brismar-Pålsson, och om texten anses vara välskriven, tydlig, och analytisk, skickas texten till Martin Hägglund vid Harvard. Därefter om ingen komplettering eller omskrivning krävs förvärvas ett skriftligt intyg där det står att personen NN har förvärvat en förståelse av vissa filosofiska perspektiv (där vi specificerar seminariets innehåll mer detaljerat). Detta intyg undertecknas av Hägglund och Brismar-Pålsson.

Litteraturen utgörs i huvudsak av Hägglunds böcker Kronofobi och Radical atheism: Derrida and the time of life

Vi kommer, för att förstå kontexten för det Hägglund diskuterar, även studera klassiska originaltexter och vissa delar av Derridas författarskap.

Seminariet är öppet för nästan alla: Ett begär att veta, en vilja att förstå och att försöka igen, och igen, är dock kravet för deltagande i Kungsholmen Special Seminar in Philosophy, in collaboration with Martin
Hagglund of the Harvard Society of Fellows 2009/2010.

väl mött, en ny tid av skola är nära

Niklas Brismar Pålsson

Lärare i Filosofi och Svenska

Pedagogiken som filosofins demon 1

2009-04-27T11:01:00.016+02:00

Djup inne i den grekiska filosofin - eller i denna tradition av tänkande - finner vi på en marginaliserad plats pedagogikens kropp. För pedagogiken är en kropp, ett tänkande av kropp, genom kropp, ett tänkande begär, ett fält där frågan om förändring sätts i fokus - det är därför dess plats återfinns i marginalen. Sålunda är detta tänkande som är pedagogiken inte fullt utvecklat i den tradition av tänkande som sätter närvaron i fokus som tillvarons innersta punkt, omkring vilken olika skepnader av fenomen framträder och tar form, alla i ljuset av den vägledande idén om varat som närvaro. Föreliggande text är ett försök till en början, till en annan utgångspunkt i en strävan att tänka pedagogik i termer av aporetik: detta, inte nya, begrepp hämtar jag ur det klassiska aporia - den ofarbara vägen, dilemmat utan lösning. Vi skall se hur detta begrepp rymmer den komplexitet vi behöver för att artikulera utgångspunkterna för ett tänkande av släktskapet mellan filosofin och pedagogiken.

Det aporetika blir här vår vägledning, den vålnad som vadrar genom våra ord, den tysta påminnelse som skakar om vår argumentation. Denna vägarnas negation är samtidigt själva vägens möjlighet. Vi lär oss att filosofin inte kan inte undervisas - hos Platon och Sokrates blir frågandet därmed till ett metafysikens och patriarkatets eko som sträcker ut sin röst genom epokerna. Här står frågan om undervisningsbarheten och filosofins kropp på spel. Dessa inledande ord behöver emellertid förstärkning. Vad jag försöker upparbeta här kräver sin tydlighet - ännu under tillblivelse. Jag vill i denna släktkrönika över relationen mellan pedagogiken och filosofin argumentera för att det pedagogiska förskjuts på samma sätt som det grekiska förskjuts i den kristenhet som formuleras under de förta århundraden. Det dubbla, det demoniska, demonen blir därför en centralgestalt - en figur - liksom aporin blir en annan som kommer att både öppna och fördjupa den läsning pedagogikens och filosofins relationer för att visa på en kanske gemensam genealogisk plats - ett spelrum (för att tala med Heidegger) som öppnar en större förståelse för frågan om människan som kunskapshändelse, som sanningshändelse, vars livsvillkor måste tänkas genom och via lärandet som själva blivandets händelse. Liv och pedagogik - en kroppens förvandlingar, en blivandets filosofi - en annan filosofi tar kanske form här.

Vad som är utmaningen är att vi måste, på något sätt, överta någon annans ögon, detta förvandlingsnummer, detta demoniska - gränsöverskridande gör att vi kommer nära. Vi måste våga vandra över gränsen, mellan det som inte är hemma eller skolan - vi måste våga ställa motfrågor och inte låta det sokratiska frågandet utgöra normen för frågandet väsen. Pedagogiken träder alltid över dessa gränser, är i mörkret mellan världar. Den är där kroppen är, skyld. Demonen känner inga gränser - den är gränsöverträdelsen - men filosofin sysslar ju också med gränsen. Den bevakar, artikulerar statusen - det handlar alltså också om makt. Vad krävs för detta filosofiska - för detta rationalistiska företag?

När vi återkallar antiken kallar vi samtidigt på oss själva. Vi står under eller i/inuti det grekiska orakelspårkets imperativ: känn dig själv. Hur skall vi förstå denna grekiska tempelinskription från Delfi? Den fråga som detta imperativ öppnar, ställer oss inför en ny fråga: känner jag alltså inte redan mig själv (vilket direkt kastar oss in i en de-stabiliserande diskurs - är vi verkligen kvar i filosofin undrar vi omedelbart, vill inte filosofin (i platonsk anda) göra upp med frågan om det instabila, om flykten, till förmån för en idé bortom förgängligheten?) oavsett så öppnar genom imperativet ett telos för människan: att målet för människan utgörs av självkännedom - detta att känna, sig själv. Härmed framträder nästa fråga: vad betyder denna självkännedom - detta att känna sig själv - och är det möjligt? Men, säger plötslig filosofin, är inte vägen till mig öppen genom det rationella.

Om de andra känner mig vet jag inte. Jag borde väl i alla fall vara känd för mig själv. Är det inte med denna själv-säkerhet som med denna själv-kännedom, detta vetande om vem jag är, som Sokrates påstår att han inget vet - för han, om någon, borde ju om sig själv veta hur det ligger till - i detta fallet att han inte vet. Han både vet om sig själv och han vet att det som på ett plan är han inte kan veta då vetande måste vara skyddat från den timliga tillvaro som är livet. Begreppet om vetande är således reserverat till ett bortom. Problemet som emellertid framträder på ett synnerligen prekärt sätt gäller självkännedomen - det intressanta är här att Sokrates inte bara artikulerar den slags hinsides metafysik som vi känner väl från Platon med sitt krav på begreppet veta. Vad han också gör - om än mer subtilt är att genom sin schimära ödmjukhet också artikulerar ett jagbegrepp i stark samklang med det klassiska imperativet - känn dig själv. Sokrates känner sig själv så till den milda grad att han med bestämdhet - med metafysisk bestämdhet - har kontroll på sig själv och tillgång till sig själv - med andra ord är självnärvaro - att han kan formulera sitt absoluta icks-vetande. Ytterst är denna sida av metafysiken förbehållen jagets självrelation - som alltså artikuleras genom Sokrates implicit som självnärvaro. Ofta fokusera förskjutningen av begreppet om kungksp och sanning till en bortre sfär, men vi kan se hur Sokrates i själva formulerandet av sig själv förutsätter - inte ett ovetande - utan ett begrepp om absolut vetande - även om detta begrepp explicit förnekas. Han är ju absolut vetandes inför sig själv om sin ovetskap. Och när Descartes 1500 år senare påpekar att det endast är våra egna tankar vi verkligen har vetskap om frågar jag mig om vi inte är kvar i en viss tolkning och utveckling av det grekiska uttrycket: känn dig själv - som ytterst blir ett slags portal in i det klassiska filosofiska fältet, ingången till den väg som vill vara en väg utan negation - vetandets och sanningens väg - inte a-porins väg - inte en a-poros - inte en ofarbar väg.

Frågan öppnar sig vidare. Vad vi försöker närma oss gäller hur pedagogiken och den klassiska substans-metafysiken (eller jag-metafysiken) utgör en viktig premiss för att förstå hur begreppet pedagogik skall tänkas som ett kritiskt perspektiv, som en kritik av den klassiska (filosofin) metafysiken. Därmed blir detta slags tänkande som pedagogik betyder ett annorlunda sätt att tänka kring subjektets närvaro - kring själva frågan om självkännedomens imperativ. Vi skall se hur pedagogik innebär ett radikalt kritiskt tänkande av kroppen och livet: av det aporetiska ögonblicket som lärandets villkor.

Härmed öppnar vi för en läsning av pedagogik eller aporetik som en kritisk aspekt av filosofin som marginaliserats men som är synnerligen, vi närmare påseende central. Vi skall se hur en förståelse kring pedagogiken hämtas fram via och som en dekonstruktiv logik som innebär att vi kan knyta frågan om livets villkor till frågan om förvandlingens villkor - frågan om hur förändring blir till och vad det innebär att tänka en radikal ändlighet. Pedagogiken blir i själva sitt framträdande en kritik av det klassiska subjekt-begrepp som tänker det egna eller kunskapen om det egna som närvaro; ett begrepp som förstås tvärtemot Heideggers begrepp Da-sein (där - varo), där just frågan om det som inte är jag öppnar för att överhuvudtaget kunna fatta ett jag, ett mig, mitt, det egna. Ett spår som redan Hegel, och även delar av den antika traditionen hela tiden förhåller sig till men som explicit blir i skugga. Frågan om platsen: hur tar pedagogiken plats bredvid filosofin? eller är den alltid redan interfolierad, men ouppmärksamad lever den i skuggan - marginaliserad, nedvärderad. Men oavsett hur vi läser denna fråga om platsen - för detta handlar om att ge plats, ta rum i besittning - skall vi följa i spåren av hur dekonstruktionen utvecklas, inte minst hos Martin Hägglund - vilket innebär att vi ännu tydligare kan koppla frågan om liv till frågan om lärande och kropp och ändlighet.

Subjektet tänks i denna dekonstruktiva logik som något utöver platsens nu, alltid undanglidande, mer och mindre än, men samtidigt som en nödvändig materialitet. Jag är alltid redan utanför och efter, står vid sidan, jag är där eller jag är här implicerar en förskjutning både rumsligt/tidsligt. Härmed blir subjektets tillvaro; subjektet tänkt som tillvaro; en förbindelse, eller ett spatio-temporala skeende, en plats-tid - denna fråga kommer vi att återvända till lite längre fram för att se hur detta rum är själva pedagogikens öppning; rummets vibrering, extasens ögonblick, drömmen om en annan värld. Denna organiska kropp blir till pedagogikens själva väsen - genom dess sätt att vibrera mot den klassiska filosofins vilja till närvaro och genomskinlighet.

Den klassiska metafysiken formulerar alltså jagets position som känd närvaro; jag känner mig själv som närvaro, jag är omedelbart given för mig, jag är jag heter identitetens formel. Jag visar mig, jag blir identifierad av mig själv utan förskjutning. Kritiken av detta tänkande möter vi i den dekonstuktiva analysen där metafysikens aprioriska sanningssägande satser och därav förståelsen av subjektets villkor är i radikal förändring. Dessa perspektiv ger oss en fördjupad förståelse för människan - vilket är avgörande när vi skall bygga platser av förvandling - kunskapsmilöer. Frågan om hur vi förstår kunskapens objekt eller villkor; vad kunskap är; vem kunskap är; spelar en stor roll vid de explicita försöken att bygga upp progressiva skolor - platser där livet blir till fråga.

Vi rör oss vidare: om strukturer: att förstå pedagogikens villkor handlar om att tänka föränderlighetens rumsligblivande

Vem strukturerar vad, på vilket sätt? Vem är det som ledsagar vem i det som är en vandring via omvägar? Pedagogiken blir till ett slags vandringarnas fält, förändringarnas fält, vi väljer att vandra, vi väljer att söka oss bort mot nästa krön - det är i denna rörelse som filosofins nyfikenhet och pedagogikens intresse av metamorfos blir till en gemensam sak: demonens vandring - bildningen dekonstruerad: ett försök att tänka språng, materialitet: en annan bildningsresa.

extas - där, framför, alltid redan på väg - vem går med vem - vi är många som talar nu. Pedagogen ledsagar fram till filosofen - men vi måste tänka igen, omformulera denna klassiska bild, ändlighet och oändlighet - vad skall vi finna där framme? Kunskap i den teleologiska traditionen eller i den dogmatiska - enkelt reflekterande till den meta-reflekterande reflektionen - denna oändliga rad av speglingar. Denna, den undflyende narcissismen, sätt att också tänka min förskjutning. Jag tror att det är hög till att återvända till en fråga om kunskap, om kunskapsvillkor, om människan som kunskapens villkor och fråga oss hur relationen mellan att veta och att leva, att se och producera, att tolka och återberätta hänger samman. Vi måste omforma och i denna process av upptäckande se hur våra begrepp inte alls är så stabila som vi tror. Jag känner inte mig själv - det grekiska orakelspråket uppmanar oss - men är denna uppmanings implikationer tänkta? jag vill påstå att de inte är det. jag vill påstå att frågan om kunskap endast kan utforskas när vi träder in och närmar oss frågan om påverkan och förändring - närmar oss en fråga som pekar mot en omläsning av begrepp som spekulation och materialitet, av rum och tid, av spår och förskjutning och sätter denna klassiska fråga i rörelse i anslutning till begrepp som pedagogik och filosofi. Vi måste kollidera med historien men vi måste också låta producera en förståelse av den tid som historien leder fram mot: det senaste, vi måste i högre grad anstränga oss för att närma oss den komplexitet som finns i det nutida - i 1900-talet istället för att backa undan för dess svårigheter. vi måste försöka vilja omfatta det som inte vi mäktar med att omfatta. Vi kan på intet sätt essentiellt skilja på formen för vår förvandling och vad denna förvandling betingas av - frågan kan tyckas självklar men bara om vi ser på hur fokus inom pedagogikforskningen gått från från hur till vad innebär ett problem då man inte ser hur dessa varianter av de klassiska begreppen form och innehåll måste ta gestalt genom att tänkas interfolierade i varandra - vi tänker således pedagogikens fråga om hur och vad som skall förändras i metafysiska dikotomier som skymmer sikten för förvandlingens möjligheter - och inte bara det - sikten för ett vetenskapligt - det objektiva - tänkande och uppföljande av förändring blir också dolt. Ofta är ju problemet inom inte minst skolan - frågan om mätbarhet, hur mäter vi förändring - detta går väl inte - nej - om förändring förutsätts vara immateriellt och omätbart - men vi måste tänka om dessa begrepp via en dekonstruktiv logik kring förändringens villkor som en fråga om materialisering. Endast då blir - kan det bli fråga om att lyfta fram hur och vad som förändras och vilka skillnader som sker inom ett transformerande subjekt. Detta leder oss till nästa fråga vem mäter vad - subjektet måste strukturera sig själv i lika hög grad som det struktureras av omvärlden - och hur vi skall skilja dessa saker åt är en intressant fråga då subjektet på ett avgörande sätt också är in egen omvärld. Därför blir ut ett lärande perspektiv - ur ett pedagogiskt perspektiv - frågan om vad som händer subjektet i dess skeende i högsta grad av intresse för en lärare, som försöker erbjuda subjektet ett möte. I detta möte - mellan subjektet och en text möter subjektet inte bara ex. descartes argumentation, utan möter i detta närmade sig själv på ett nytt sätt. Jag är utsatt för descartes som jag genom mina ord förstås samtidigt som jag skriver in denna förståelse som en expansion av den plats som är jag. Således kan denna jagplats - detta spår av händelser både användas för och emot mig - men framför att kan jag genom ett envist och nyfiket utfrågande av denna plats öppna en starkare dialog - ett samtal som både är en tillbakablick och ett språng. Jag får syn på mig själv när jag lämnar mig själv för den andre - för mig i en okänd framtid, i detta steg, språng för att tala med Hegel. Detta språng är hela tiden verksamt det är inte endast verksamt i fråga om ett försök till medveten förändring - men frågan är och det kräver att vi stannar upp: är medveten förändring möjlig - hur ser vi på vad som är mål med lärande - detta är ett synnerligen problematiskt område.

men, alltså, frågan om språnget är ett existensvillkor men för att förstå vår vilja som spår - och omspårning - frågan om pedagogik blir nämligen en fråga som både handlar om arkeologi och om metamorfos: hur kan vi förvandlas, och hur kan vi göra detta så genomtänkt som möjligt. Vi producerar miljöer för möten som förväntas generera förändring: vilka är de kvalitativa förmågor vi vill skapa. Det är villkoren för denna förvandlingskonst som vi måste hämta upp från en djupare förståelse av de begrepp som ingår i den diskurs som vi vanligtvis kallar kunskap - som är mer än ett begrepp, som är ett helt batteri av begrepp, som i sig bär spår av tusentals år av mänskligt självbetraktande. Begrepp som bygger upp en kropp - och frågan är om det inte är förmågan att utfråga denna kropps rörelser, som är det som skall försöka utforskas? Vi söker efter förvandlingens fenomen - frågan om blivandet som en fråga om livet -och det är i detta ögonblick när livet blir till fråga: som skolan blir till en livets plats.

Förgänglighetens prisma

2009-04-25T14:53:00.005+02:00

textkroppar. Hur skall frågan ställas för att tänkandet kring texten skall våga bli till? Någonstans i mötet mellan den franska symbolismen och novalis romantik befinner vi oss nu. Där - mitt i Baudelaires kadaver - kroppen som liksom vibrerar, rycker till, lever den - vi äcklas, eller fascineras vi, njuter, gränsen mellan avsky och begär är hårfin. Blicken vänder sig bort - är den blyg? begreppet rädsla står på något sätt i kontrast till mod - men samtidigt - i varje andetag måste vi både vara rädda och modiga. När vi försöker läsa texten vill vi instinktivt fly undan den utsatthet vi finner oss vara mitt i. Vi liksom de ord mallarmé låter stå ensamma - men tillsammans - men ensamma - som utkastade - vi är utkastade framför porten till diktens rum - eller? hur skall vi formulera detta utrymme - inför mötet? Skall vi våga bryta oss in? Är det kanske detta steg - att bryta sig in och som är läsningens villkor? Som är själva läsningen - själva mötet? Dikten blir till som spåren av ett inbrott - det vi lämnar, själva dikten blir till ett kadaver som ligger där och ruttnar i solljuset, som vittnar om ett försök att förstå - som vittne till trauma. Varje läsning blir och måste vara detta våldsamma försök att säga. Ofta kretsar vi runt omkring, högt över varje konkretion, på säkert avstånd från katastrofområdet - men så vågar någon av örnarna sig ner, störtdyker in i diktens vokaler - och där, nu händer det - vad det är som måste ske är att ta risken att kliva fram mot det som har hejdat oss. När jag försöker engagera mig i det som framträder måste jag engagera mig i mitt eget liv. Vad som således står på spel är jag. Detta försöker vi undvika - jag står på spel inför mig själv - vad kommer att hända, hur kommer jag att förändras i mötet, i denna minst sagt fysikaliska upplevelse av kreativt inbrott. Hur kommer jag att bära med mig detta trauma, hur kommer detta att bli till min historia, till jag? Dikten blir till genom läsning. Och det är precis i denna skärningsens händelse - som denna överträdelse - genom, och i detta dubbla - sorg - och beundran - narcissism; en frustration som öppnar mig som ytterligare begär, som diktens kadaver skälver inför mig, i mig, blir till det minne som blir till mig som historien om mig själv. Texten blir till den andre - liksom jag blir inför mig själv sårbar, sårad, till ett sår, och ett minne, ett spår av en händelse - jag blir till en historia som kallas jag. Ett tumult av röster uppstår. Vågar vi träda in i detta samtal. Vågar vi träda in i ett formulerande av historien, av mitt liv, vågar jag se på kadavret - vågar jag både äcklas och längta. Baudelaire tycks tvinga oss till detta slags andetag - så länge vi inte avvisar hans ord, så länge vi inte håller oss långt borta. Men så fort vi närmar oss griper texten tag i vår blick - är detta läsningens, ditens eller förståelsens villkor vi talar om här? Är det livets, lärandets - bildningens hädelse som vi försöker artikulera? Litteraturen - vad nu detta är, ett andetag, ett möte med något som kallar sig människa - tycks explicit formulera detta möte: ett människans möte med sina villkor - subjektet utsätts explicit för sin ändlighet, kroppens gräns blir med ens synlig - såras eller fly - kroppen tvingas till rörelse oavsett. Endast genom minnet av detta trauma blir jag. frågan om kunskap blir denna bildningens rörelse, kroppen som ser sig själv utsättas, som talar om denna utsatthet - om sin egen händelse, världen blir till, jag är livet, historien kallas mänsklighet - ändligheten blir både villkor och möjlighet.

Vi återvänder till Novalis - kraften tycks outsinlig - hänryckning bortom allt sans och vett - hos mallarmé kan vi kanske skönja något likande - med med en högre grad av utsatthet. Hos Baudelaire och Verlaine blir rymeden - som hos Novalis blir till ett språng - en skälvning och svindel inför kroppens tyngd. Vi kan inte lika lätt se hur gravitationen upphävs hos t.ex. Rimbaud - däremot blir köttets alla dimensioner öppnade som begärsobjekt - kroppens dubbelhet - det vackra, det vämjeliga. Vi äcklas sällan, eller aldrig på ett konkret sätt hos Novalis - medan vi i de franska symbolisterna möter en tillvaro som på ett än mer påtagligt sätt stirrar tillbaka - kadavret - levandets andra sida -förgängligheten som hos Novalis ändå försöker kringgås (även om detta företag inte riktigt får fäste) blir i den senare tidens diktning snarare själva besvärjelseaktens innehåll - livet tänks explicit, i ett närmast fysiologiskt bildspråk genom det förgängligas prisma.

skola under metamorfos

2009-03-22T19:10:00.006+01:00

skolan som livsrum; utbildad i bildning - är det kanske detta som vi borde fokusera? Jag anser att vi borde tänka på skolan som en plats där levandet utforskas. Skolans rum är ett levande rum - en organisk process som inte kan minimeras till händelserna i ett klassrum; fyrkantighet. Statiskt maskinellt tänkande - ser vi inte ofta skolan som en dogmatisk tradition där rätt och fel är två imperativ givna av Gud. Vad gör inte detta med oss - vår förförståelse; vår förmåga att tänka kunskap; att det där ute finns en sanning, att jag måste lära in denna sanning - inte undersöka mina egna lärandeprocesser - vilket skulle öppna oss för en helt annan verklighet, en helt annan skola, ett annat, mer fördjupat kunskapsbegrepp. Det här är bara en början, en viskning, en längtan som sakta tar form. Skolan måste vara en plats för människor - (ibland är det inte helt tydligt hur skolan ser på sig själv och om den verkligen förstår vad en människa är). En plats som är människan. En plats - ett rum - som tar form genom att låta blicken utforska människans sätt att förstå sig själv; oavsett hur vi sedan kategoriserar ämnet för blicken - var den dröjer - är det en människan som undrar, som söker, det är människan som bygger modeller för att förstå, skriver, kastar sig ut i ljud, eller vänder och vrider sin blick, utåt, inåt. Pulserande. Det finns risker här; tonerna som kvävs. Ekot som endast blir till ett sista andetag. Den undermåliga akustiken är skolans mardröm, livet kan dö, likaså skolan och kunskapens livskraft. Det organiska kan förmultna till aska - vi är alla i behov av syre. Och jag skulle vilja påstå att skolan, kanske i ännu högre grad än andra verksamheter i samhället, balanserar på livets marginaler. Det finns nämligen, som jag ser det, en intrikat relation mellan att leva och att lära. Två, i varandra, tvinnade, händelser som utgör ett slags nav (men samtidigt inte), inte bara när det gäller människan utan när det gäller frågan om vad människan ser som sin egenhet; att kunna relatera till sig själv som en levande historia. Denna historias mångfalt är ju också det som bygger upp fenomenet skola - ett plats för människoblivande. Skolan handlar således om att möta och förstå sig själv som unik människa i en mänsklighetens historia. Hur levande är inte detta företag, hur dynamiskt och fullt av liv, kraft, drömmar, lust och frustration innebär inte det mänskliga andetaget - skall vår undervisning - skall vår bildningsresa inte börja i dessa, mina andetags historia? och ännu mer övergripande; i ett viss seende, i en viss vridning av blicken, så att jag blir till något inför mig själv att undersöka; detta meta-jag som från en örns perspektiv också är alldeles nära, så nära, intill, att det hör sina egna andetag, jag hör mig själv andas ett du; just du, du där, vem är du - vad hände med dig igår, vilka krafter rubbar din position; vad händer nu - detta vad, vad händer med mig i detta ämne - vad är detta ämne som min blick dröjer vid, vad har det blivit i ljuset av min blick - är frågor som alltid måste gå via det jag som frågar efter ämnets väsen; vad händer med mig när jag är detta ämne? Den position jag försöker avslöja förskjuts av frågans kraft, frågan liksom rumsliggörs som ny materia som tränger undan dig själv, omformar din plats, var var det nu jag stod, undrar det frågande jaget, och nästa fråga har ytterligare förskjutit jaget ur läge - är detta kanske jagets händelse - av bli till i denna lägesförskjutning? lägesförskjutningen blir till historiens händelse - detta drabbande kommer utifrån inifrån, men endast när blicken söker efter sin början börjar jagets kunskapshändelse. I det främmande blir frågan akut! i det frågande blir det främmande uppenbarat; materialiteten ökar exponentiellt (rummet moduleras om) - jag blir till något-annan i detta tänkandets kritiska ögonblick, jag - är - förskjuten; Skolan blir till en skakning - till en lägesförändringens främsta ivrare - jag når fram till den kritiska händelsen; jaguppvaknandets processer - jag måste försöka sätta ord på min bortflyende personlighet, det handlar om mig, mitt liv, detta spelar all roll! Denna process som jag vill att vi skall uppmärksamma innebär att jag måste rikta frågan mot mig själv - inte göra som jag blir tillsagd att göra, inte bara göra, ta order, att lyda. Sett i ljuset mot en icks-tänkande process som inte handlar om mig är bildning närmast en brottslig handling. I bildningen uppfinner vi människan - drömmer vi fram världen och vi ser detta skeendes rumsliga händelse som en metamorfos av minnet av oss själva - som en metamorfos av den historia som kallas jag - eller människans, eller kunskapens, eller sanningens historia. Dessa historier, dessa berättelser, är där för att mötas, och i detta möte blir varje unik individ sin egen mänsklighet - blir ett något genom sin fråga till sig själv, var står jag nu, vad händer med mig nu, dessa minnen skrivs fram, skrivs om, skrivs över - denna rörelse bygger nya världar. Jag kan bara bli till genom att kasta mig ut och skriva min framtid som ett spår som sakta bygger ett jag - som aldrig riktigt vet - eller kan säga: att nu är sista ordet sagt. Lika lite som vi kan uppleva det sista andetaget. Med dessa grundläggande premisser för ögonen: låt oss åter igen uppfinna skolan!

självförståelse

2009-03-22T18:13:00.002+01:00

människans villkor måste på ett avgörande sätt bygga upp skolans händelse - vi kan inte leva i skolan om skolan inte lever i oss

bildning och extas

2009-03-19T21:20:00.007+01:00

tänkandets skeende - där - utanför - och jag kastar mig ut för att hindra mig själv från att falla; jag misslyckas men gör det alldeles strax igen. Vi är trängda i vår ändlighet, avgränsade, oändligt avgränsade. Detta under. Jag vill att vi med pedagogik måste förstå just hur denna trängdhet - denna ändlighet - både beskär och möjliggör, hur den öppnar viljan till tänkande genom att väcka begäret efter livet. Begäret att leva måste länkas samman med begäret att lära - på detta sätt måste vi nog förstå bildningens händelse som ett extatiskt tillstånd - jag rycks liksom ur mig - kastas fram - blir framtid genom mina minnen - denna fruktansvärda underbara händelse - metamorfosen från en slutet 'jag' till fullblodsdemon är ingenting annat än livets sätt att säga lev! detta imperativ som samtidigt, i själva sammaflätningen av tonhöjder också säger till oss tänk! begär! du är alltid redan där ute, som människa är extasen (ek-stasis) alltid redan där; utanför sig själv, i varje pulsslag som kastar sig bort från sig själv - i varje andetag som förser oss med nya krafter - varje minne som förväntar sig en framtid - jag lovar dig - säger du till dig själv - jag lovar dig ännu ett andetag - jag lovar dig ännu en lektion av vibrationer; en dag upplever vi skolan på samma sätt; som en livspuls, med samma nödvändighet i begäret att tänka - i samma extas vi finner i drömmen att leva finner vi i förväntningen att mötas i ett levande lärande - där våra andetag driver oss in i världen via passionen till livet och inte genom att vi betraktas som passiva delar i ett system som inte förstår livets och därmed lärandets villkor.

jag längtar efter förväntningar, jag hoppas

2009-03-19T13:44:00.009+01:00

Jag rör mig i en värld av drömmar, av en energi som vibrerar genom människorna - möten, blickar, önskningar - denna livskraft; när ljudet av filosofi uppstår - där, just där, i mötet, när jag öppnas - eller redan är öppnad, hjärtat vänder, bröstkorgen växlar, tanken flyr undan, försöker ibland värja sig men vill inget hellre än leva, när ljudet av filosofi uppstår börjar byggnaden att sjunga av spänning, människan expanderar; spår efter spår, jag blir både minne och ett löfte, jag blir till en önskan inför mig själv. Jag ger mig ett löfte; vi möts igen. Detta andetag. Kan ni märka hur väggarna, korridorerna, trapporna - hur det djup inne i byggnadsminnet lever en förhoppning, en förväntan - var tar all denna längtan vägen, jag vill att vi bygger en skola som förväntar sig något av sig själv, som vågar vilja, som vågar vilja leva - som vågar vilja tänka över vem det är som längtar. Det är nog ett hopp jag talar om - möjligtvis - förhoppningen till ytterligare en dag, en lust, en förälskelse, en upptäckt, en solstråle. Möjligtvis är det förundran innan den kvävs som jag talar om.

livsrum

2009-03-18T18:23:00.005+01:00

vem är den som vill lära sig, är det samma person som vill leva?
skolan måste kanske förstås just som detta - livsrum, som ett pulsslag som drömmer om nästa. Som vibrationer över miljoner av muskelfibrer - som både en bävan och en förundran, som hunger, som längtan, är vi inte här för att förvänta oss - för att vänta och skapa i väntan på nästa genomströmmande händelse - alltid denna överraskning - alltid redan ett minne - en dröm - en längtan.

en skola i hänryckningens tecken

2009-03-18T16:28:00.009+01:00

kunskap som hänryckningens ögonblick, när jag öppnas som en annan inför min egna ögon, jag måste vara en del av förändringen, jag lär mig betyder jag förändras. Hur formar vi en värld där vi vågar detta, tror jag är den relevanta frågan. Hur kan vi låta oss själva kliva in i en process som i grund och botten handlar om att inte veta när syftet just är att veta? - problemet är att vi inte förstår vad veta betyder, vad dess grundläggande tillblivelsevillkor är.

pulsslag, romantik och födelse

2009-03-18T15:29:00.008+01:00

Pulsslag; det romantiska hjärtat blir synligare när vi lever oss in i svårigheten att läsa och försöka förstå det romantiska fragmentet. Detta, den försvårande omständigheten, själva det motstånd fragmentet väcker, dess lossryckthet; att vara ett brottstycke, den inre förskjutningen - att en mening kan börja och plötsligt vika av, för att aldrig återvända. Vi lämnas kvar, endast med ett minnet av en inledande formulering. Det är där, eller här, i minnet eller i förväntningen att något skall komma - som det romantiska äventyret tycks utspela sig. Det är i den rasande framfarten, det djärva, oblyga, allomfattande tilltalet - universalpoesi - romantisk poesi är universell - den är allmängiltig. Poesin tycks i Schlegels mun formas till en andedräkt som skall förstå som en ny morgon för - ett slags människan andra födelse eller om och om igen födelse - nu andas vi livskraften; anden strömmar, kastar sig ur oss i form av en gränssprängande inbillningskraft. Denna rörelse är produktiv: den är en tillblivelse - inte en upprepning och efterbildande rörelse som hämtar sin sanning från de gudomliga sfärerna. Konsten, litteraturen, människan kan inte summeras i termer av en viss uppsättning - såväl människan som litteraturens gränser är under ständigt överskridande. För Schlegel blir därför relationen (snarare än motsättningen) mellan det 'jag' som uttrycker och 'det' detta jag uttrycker, det som står i centrum (se inlägget om Narcissism och Romantik). Det är denna möjlighet att jag både är ett subjekt och ett objekt - jag ser mig ju faktiskt som någon annan än den som ser mig. Denna jagklyvning öppnar det egna för det andra eller främmande. Sålunda finns det i narcissismen ett villkor som möjliggör själva kärlekens händelse att jag kan förlora mig i mig själv. Detta gör också att det som jag uttrycker blir en del av mitt uttryck och inte absolut separeras från mig - hur skulle detta se ut - om jag inte kunde minnas mina andetag? Mina handlingar? Mina tankar? mina konstverk? mina texter? mina lektioner? - således öppnas spegelsalen av relationer, av dubbleringar (tänk på Hoffmann), en utsikt mot det tidigare, och en längtan efter det kommande - som jag alltid redan drömmer om i det spekulativa språng som varje romantisk kraftansträngning innehåller. Var drömmens väg slutar, eller om den återvänder till en svunnen tid, bortglömd i rymdens rymder - eller om steget mot detta slutgiltiga steg, ett sista steg, är möjligt - jag vänder utåt och ropar efter Novalis : kan vi längta efter pulsslagens upphörande; vad rymmer denna nya plats där det tysta hjärtat bor, är det en plats eller är det bara ett annat ord för begravning.

om läsning och metafysik

2009-03-17T10:50:00.011+01:00

Vi läser i en rörelse av förvandling - läser och denna händelse blir till en fråga - vad gör vi? Blicken lämnar så lätt orden, lämnar dessa för att drömma om deras yttersta representationer. Vad står de för - men de står ju där, framför oss, hindrar och släpas efter oss. Vi läser Novalis och funderar över vad bröllopsnatt i evighet betyder - vad är denna betydelses möjlighet - att allt skall utjämnas, att det eviga står i kontrast till det ändliga: att denna distinktion är 'sann' - vad skulle detta innebär? skulle det inte betyda att vi, lika väl som vi kan tänka det ändliga måste kunna tänka det oändliga - kunna gripa och undersöka, göra fenomenologi av den eviga bröllopsnatten. Och det är just i detta skede - här i frågan, i det radikala frågandets implikationer som dikten och tänkandet och människan och vetenskapen överskrider de artificiella gränser vi vanligvis använder i vår berättelse om den mänskliga tillvaron. Så tillbaka till frågan: när vi funderar över betydelsen av den eviga natten vad är det då vi kan fundera över. med utgångspunkt i denna kursivering skall vi försöka ställa frågan om bildningen - vad den kan bli till, vad det innebär att vara bildad (och frågan är här om vi inte redan är djupt inne i en metafysisk struktur där bildadheten redan i själva frågan förutsätts finnas som detta något. Inte som ett blivande. Är det denna komplexitet som sliter på oss - vår strävan att vilja sammansmältning i natten men samtidigt denna omöjlighet att finna det rätta steget det rätta tilltalet. För att omsätta detta ytterligare - vad är skolning - inskolning - är det en vaneprocess - att bli van vid en viss verksamhet - vilken verksamhet eller är det detta att bli van som vi fokuserar. Att vi skall bli vana - inte klaga, inte känna motstånd, repetera det som vi möter. Vad innebär det att bli i lärande - att vara under en lärande process - lärandets innehåll tycks ibland särskiljas från själva processen att gripa, begripa, förstå,

det finns skeenden - detta att förstå som bryter in i oss - kan vi hejda oss från detta - vad innebär det att hejda oss från detta inbrytande.

initiativ

2009-03-17T10:48:00.002+01:00

det egna initiativet - denna kraft, hur skall vi förvalta möjligheten - när skall vi alla ta vår vilja på allvar

2009-03-16T16:22:00.002+01:00

narcissismen och romantik

2009-03-16T11:30:00.005+01:00

Det finns något som framkom förra veckan på lektionen - vi exemplifierade det romantiska subjektets relation till sin skapelse med att det ingår ett slags narcissitisk relation till det. Eftersom subjektet skapar, alltid utifrån sig själv, framspringer världen på något sätt ur subjektet varmed en intim relation uppstår mellan det subjektiva och det objektiva. Den som skapar är del i sin skapelse och står således i ett slags spegelrelation till detta skapade. Liksom narcissus böjer sig mot vattenytan försöker kanske romantiken sig på samma företag. Men de är i flera avseenden mer medvetna om denna dubbla och omöjliga relation - hur sammanfaller jag med min skapelse, hur möter slutgiltigt Narcissus sig själv, vad innebär det att förlora sig i sin skapelse som Schlegel skriver. Vi ser detta hos Novalis både som ett steg mot och ett steg från - denna dynamik drömmer om förening men lyckas aldrig nå fram - lyckas aldrig med konststycket att bröllopsnatten varar förevigt.

vi tänker igen: lektion som vibration

2009-03-14T11:57:00.013+01:00

Ofta ställer jag mig frågan: vad är en lektion? Vanligtvis är svaret glasklart. Men om vi låter tanken dröja, om ens en uttänjd sekund märker vi hur svaret börjar röra sig. Härmed vill jag dryfta denna fråga - som ett första utkast inför kommande lektioner, inför kommande skrivprojekt, inför kommande funderingar kring bildningens själva ögonblick. Är lektionen ett ansikte - en kropp, är lektionen bildningens ansikte. Beroende på hur vi formar detta ansiktsuttryck finner vi möjlighet eller skräck, likgiltighet eller begär. Om lektionen på något sätt kan ses som som bildningens ansikte - vem äger ansiktet vem äger lektionens kropp? Ansiktet kräver sin rörelse - det orörliga ansiktet är dött och är det inte ofta så att vi är med om döda lektioner. Vad är det levande i lektionen, vem kan påverka, har makten till livskraften i ett ansikte? Hur skulle den levande lektionen se ut, hur skulle bildningens ansikte lysa mot eller inom oss i denna händelse, vilken slags rörlighet, dynamik ansvarsrelation innebär en lektion. Lärare elever, lärare, elever, undervisning, föreläsning. Vad är det för begrepp om lärande och kunskap vi oreflekterat går omkring och släpar på. jag tror det är av oerhörd vikt att tänka igenom detta - försöka få syn på detta ansikte, ett ansikte som inte bara är en lärares - en som skall utbilda utan som är vårt allas ansikte inför oss själva. ett ansikte som är lika mycket öppet som dolt - lika mycket tillgängligt som otillgängligt för den andre eller för oss själva. Vad är det för ansiktsuttryck vi drömmer om att ha inför oss själva - det inre ansiktet blir som en inre stämning - en ansats, en dröm, kan en lektion fyllas av drömmar som vi långsamt försöker drömma. Vad skulle det lärande ögonblicket vara - är det begripandet, när jag omsluter min hand runt föremålet som serveras mig och lyckas hålla kvar. Eller är det i själva förskjutningen av mig själv - när jag rör mig i en rikting som varken är bekant eller bekväm och kan formulera denna lägsförskjutning.

det finns något dolt i kroppen, i ansiktet, i bildningen och kunskapens skeende - det finns något som ingår relation med något - det finns skillnader mellan insida och utsida, mellan uttalade frågor och tysta frågor det finns ett helt lanskap av outsäglighet som gör mötet - själva lektionens kropp otydlig - främmande. Det är oklart. Lektionens kropp - detta fenomen vi skall försöka betrakta tycks dra sig undan - det enda som infinner sig är ett rum med människor. Ansikten, kroppar, yttre krusningar på ytan. Men vi vet alla att där finns en nattsida - en novalissida - som är lika aktiv men osynlig som natten är påtaglig i kontrasten till dagen. Det finns uppenbarligen något i alla dessa möten en lektion utgör som formar det vi kallar bildning - ett möte, att vi tillsammans skall skapa något: är detta föresatsen. något skall bildas - men hur, och av vem, och vad är detta skeende av bildning vi så gärna vill skall ske?

forts. följer...

mimentiska metamorfoser: jag och den andre i mig

2009-03-13T23:42:00.018+01:00

en början på en fundering: förskjutningar över tid

varför romantik, varför Schlegel, varför Novalis? Vi skall försöka utforska vad det romantiska tilltalet innebär (och jag vill påstå att dess implikationer är långtgående) genom att följa en del strömmar från antiken över tidernas rymder mot det sena 1700-talets expressiva försök att omformulera människans möjligheter: inte minst i fråga om seendet (denna metafor av ljus, synen) som varit så förknippade med både Platon och den rationalistiska traditionen, det rationella tänkandet blir till ett ljus som lyser upp det kroppsliga dimmornas landskap, det som skuggas av driften blir klart genom förnuftets ljus. Upplysningens innersta uppfattning om världen som något som upplyses - som är där ute, som finns, skilt från mig, från detta jag som tänks som en punkt av identitet. som sluten pol att utgå ifrån - vad innebär denna tankekonstruktion; frågan är också om denna tankekonstruktion är möjlig? Kan vi spåra romantiken i djupen av den klassiska konstsynen? Hur skall vi förstå dessa två frågor: möjligheten och spåret.

När vi skall förstå den klassiska, antika, tiden formulerar vi oss så; att idén om konsten och konstutövandet tänks utifrån, som något som ges till mig från en annan plats - en gudomlig mellanvärld där musan blir min inspiration. Den som gör hänryckningen möjlig - den som rycker mig bort från mig själv - uppmärksammar mig för en det skapande. Att vara hänryckt innebär att var i ett slags extas - där jag står eller ställs utom mig - alltså blir någon annan inför mig själv

jagets inre är alltid redan sprängt sönder - romantiken uppmärksammar detta - och försöker ibland frenetiskt lappa och laga till ingen nytta

demoniseringens nödvändighet: är jag inte alltid på väg ur - till mig själv, är jag inte alltid där i detta skeende, i övergången, i steget, själva steget, mellan mig och den andre - i ett försök att minnas, i ett försök att gå vidare

det mimetiska förvandlas och romantiken öppnar dörren för det gudomliga (demoniska) subjektets plats som skapelsens arena - vad innebär detta - spåren löper både bakåt och framåt - mot Baudelaire och symbolismen, Flaubert och realismen, Zola och naturalismen - är det variationer på det romantiska om vi med det romantiska kan skönja en ny gryning för ett perspektiv som på allvar både tänker och sätter människan som sin egen skapare. Nietzsche formulerar kanske detta tydligast.

du och jag i natten: försök till läsning

2009-03-13T15:23:00.014+01:00

En andra ljusning; natten sänder dig till mig - vem är detta du som mot slutet av novalis första hymn till natten uppenbarar sig med sådan gåtfull kraft. dikten rör sig mellan dagens ljusning och nattens ankomst - den låter den minsta detalj exponeras till oändliga proportioner - jaget i dikter vill sjunka ned i daggens droppar som blir till en metaforisk port, en ingång till minnet och den expanderande rymd som varje levande människa bär som sin historia inombords. Men så kommer natten - även om dikten på starkt och upplyftande sätt berättar om dagen blir natten ytterligare en möjlighet. Natten blir en människans andra ljusning - natten blir till en glänta för fantasins och de främmande mötenas arena. I dagens ljus stöter jaget på det andra som det yttre, en värld av daggdroppar och jord, stenar, och växter - men i natten stöter jaget på något annat. Det finns i detta mörker ett slags främlingskap som Novalis på ett elegant sätt redan förbereder i karaktäristiken av människan - denna ståtliga främling - människan som främling, som föränderlig, som inte helt beräknelig och stabil, som dold inflr sig själv - som sin egen främling. Men när denna blid introduceras i det första stycket är dagens ljus fortfarande dominerande - berskrivningen av människan rör sig därför kring dess yttre gräns - läppar, hållning, ögon, gången.

Men detta främlingskap som alltså endast i detta skede antyds - att människan alltid tycks vara något mer än det vi kan infånga med vår upplysta blick, med en kategorisering av det yttre blir i nattens ljus till en vibration som expanderar bortom den enkla fattningsförmågan. I mellanrummet; när dimman kommer börjar natten och en annan människa att födas - en andra människa föds bortom det upplysta - det är en människa som på intet sätt är väsensskild från dagsmänniskan men det finns dimensioner av dagen och det som där syns så tydligt som endast i natten får möjlighet att blomstra. Här börjar paradoxerna uppenbara sig - den osynliga natten rör med kraft jagets själ. Ljuset väntar på avstånd som stjärnor. Nu är ett slags kärleksakt med natten att vänta - men också ett möte med ett annat jag - ett du. Hos Novalis tycks natten öppna möjligheten för människan att inte bara leva ut ett slags kärlekens extas (som formuleras genom mötet med natten som i dikter på flera sätt kan läsas som en kvinna) utan natten tycks också samtidigt eller i anslutning till detta möte vara ett möte med sig själv. Med det dolda jag, med det främmande inom mig som inte kunde komma fram så länge ljuset upplyste mig. Novalis laborerar med en komplex repertoar av apostroferingar: natten som subjekt, jaget som möter natten men ett möte som också öppnar oändliga ögon inom oss. Jag blir således seende inom det som är jag. Vem möter jag här - mig själv som denna andra, som denna främling tidigare bara antydd och bländad av ljuset. Natten "världsdrottningen" "hon sänder dig till mig" vem är det natten sänder - sig själv, problemet är att då skulle det stå 'sig'. Alltså måste vi dra slutsatsen att natten på ett särskilt sätt åkallar jagets möte genom själva extasen i natten med sig själv. Jag öppnar ögonen inför mig själv som ett du. Jag blir tilltalad av mig som ett dig. Det blir denna dubbelhet - denna människans förmåga att se utan att se - att se trots, eller på grund av mörkret. Denna förmåga att se genom att minnas sig själv - natten blir en plats för nostalgin, minnet - ett spår av en förgången tid, ett annan rum som tillgängliggörs genom att vara dagens försvinnande. Novalis skriver detta nattliga äventyr som ett möte där jaget blir människa "ty jag är din och min - du har förkunnat natten som liv för mig - gjort mig till människa" Natten - denna passage in i det mörka, ett slags död, eller historisk händelse, ljuset som minne, ljuset som längtan öppnar jagets ögon - förskjutningen från dag till natt är avgörande för detta steg - för att jaget skall bli till ett du inför sig själv - skall kunna kalla sig människa. sålunda blir det extatiska elementet som laddas dubbelt; både som natten och som mötet med sig själv, det är inte ett långt steg att påpeka just ek-stasens grekiska etymologi: att stå utanför sig. Detta är om något det Novalis dikt hela tiden tycks vilja, men gravitationen låter steget hämmas för att landa och omvandla denna kollision till ny ansats. Och just denna ansats - att ta steget bort från... innebär på ett paradoxalt sätt att ta ett steg mot... Denna dubblering, denna rörlighet vill ibland i den romantiska dikten upphävas samtidigt som detta upphävande skulle vara upphävandet av den dynamik som gav dikten som expressivitet - själva sitt andetag, sin livskraft.

organiskhet

2009-03-13T14:16:00.001+01:00

hur växer vi - vad innebär det att möta något, att lära sig - är detta ett möte, på vilket sätt, vad innebär det att förstå, att stå före, att redan vara där, det är denna gräns som vi försöker både avlägsna oss ifrån och närma oss. När vi möter en formulering på ett språk vi känner till tänker vi, formulerar vi om detta - kan vi välja, eller annorlunda uttryckt, kan vi förstå om inte det sker ens ett försök att omformulera mötet? Vad innebär mötet - är det lärande mötet skilt från andra möten? På ett sätt tycks vi vara vår vana vilja dominera mötet - det främmande väcker obehag, marginaliserar oss, gör oss främmande inför oss själva - jag känner inte igen detta jag nu är med om. Hur skall detta ögonblick förstås - hur skall detta ögonblick bli till förståelse genom att formuleras, hur går detta till? finns det ibland en omöjlighet till formulering - att själva mötet är stumt - men vad möter vi då, om mötet per definition måste bli till genom ett slags överskridande av den gräns som definierar mig. Att möta något främmande drabbar mig uppenbarligen mer än att möta det kända - och om lärandet innebär en rörelse mellan det kända och det främmande - blir lärande en gränshändelse, jag måste marginaliseras som ett väsentligt steg i denna process.

men jag måste ju kunna fortsätta att andas: rädslan för syreförlust väcker ett våld inom oss som rör oss tillbaka - detta blir en överlevadsstrategi - denna vandring uppe i den tunna luften är en balansgång mellan liv och död.

drömmer om Hegel

2009-03-13T09:04:00.001+01:00

Ser oerhört fram emot nya möten med Hegel: sammanflätningen, denna händelse som på något sätt påminner mig om mig själv,
om hur daggdroppen reflekterar det omgivande rummet i sin sköra yta, speglingar - och vi bryter genom läsningen som novalis öppnar våra ögon i natten -

hur underbar skulle inte skolan kunna vara

och om igen

2009-03-13T09:03:00.002+01:00

vad är detta andetag?
vad innebär bildning? vad är detta skeende av förskjutning - denna förundran, metamorfos, där människan träder, eller alltid redan står inför sitt eget försvinnande. Jag vill att denna blogg skall bli en mötesplats som utforskar frågan om tänkande och bildningen.

vi tar ett par trevande steg

2009-03-13T08:53:00.001+01:00

välkomna till en ny mötesplats där frågan om bildningens ansikte är och kommer att vara en akut fråga - där vi skall undersöka vad det innebär att ta språnget in tänkande