vi tänker igen: lektion som vibration

Ofta ställer jag mig frågan: vad är en lektion? Vanligtvis är svaret glasklart. Men om vi låter tanken dröja, om ens en uttänjd sekund märker vi hur svaret börjar röra sig. Härmed vill jag dryfta denna fråga - som ett första utkast inför kommande lektioner, inför kommande skrivprojekt, inför kommande funderingar kring bildningens själva ögonblick. Är lektionen ett ansikte - en kropp, är lektionen bildningens ansikte. Beroende på hur vi formar detta ansiktsuttryck finner vi möjlighet eller skräck, likgiltighet eller begär. Om lektionen på något sätt kan ses som som bildningens ansikte - vem äger ansiktet vem äger lektionens kropp? Ansiktet kräver sin rörelse - det orörliga ansiktet är dött och är det inte ofta så att vi är med om döda lektioner. Vad är det levande i lektionen, vem kan påverka, har makten till livskraften i ett ansikte? Hur skulle den levande lektionen se ut, hur skulle bildningens ansikte lysa mot eller inom oss i denna händelse, vilken slags rörlighet, dynamik ansvarsrelation innebär en lektion. Lärare elever, lärare, elever, undervisning, föreläsning. Vad är det för begrepp om lärande och kunskap vi oreflekterat går omkring och släpar på. jag tror det är av oerhörd vikt att tänka igenom detta - försöka få syn på detta ansikte, ett ansikte som inte bara är en lärares - en som skall utbilda utan som är vårt allas ansikte inför oss själva. ett ansikte som är lika mycket öppet som dolt - lika mycket tillgängligt som otillgängligt för den andre eller för oss själva. Vad är det för ansiktsuttryck vi drömmer om att ha inför oss själva - det inre ansiktet blir som en inre stämning - en ansats, en dröm, kan en lektion fyllas av drömmar som vi långsamt försöker drömma. Vad skulle det lärande ögonblicket vara - är det begripandet, när jag omsluter min hand runt föremålet som serveras mig och lyckas hålla kvar. Eller är det i själva förskjutningen av mig själv - när jag rör mig i en rikting som varken är bekant eller bekväm och kan formulera denna lägsförskjutning.

det finns något dolt i kroppen, i ansiktet, i bildningen och kunskapens skeende - det finns något som ingår relation med något - det finns skillnader mellan insida och utsida, mellan uttalade frågor och tysta frågor det finns ett helt lanskap av outsäglighet som gör mötet - själva lektionens kropp otydlig - främmande. Det är oklart. Lektionens kropp - detta fenomen vi skall försöka betrakta tycks dra sig undan - det enda som infinner sig är ett rum med människor. Ansikten, kroppar, yttre krusningar på ytan. Men vi vet alla att där finns en nattsida - en novalissida - som är lika aktiv men osynlig som natten är påtaglig i kontrasten till dagen. Det finns uppenbarligen något i alla dessa möten en lektion utgör som formar det vi kallar bildning - ett möte, att vi tillsammans skall skapa något: är detta föresatsen. något skall bildas - men hur, och av vem, och vad är detta skeende av bildning vi så gärna vill skall ske?

forts. följer...