organiskhet

hur växer vi - vad innebär det att möta något, att lära sig - är detta ett möte, på vilket sätt, vad innebär det att förstå, att stå före, att redan vara där, det är denna gräns som vi försöker både avlägsna oss ifrån och närma oss. När vi möter en formulering på ett språk vi känner till tänker vi, formulerar vi om detta - kan vi välja, eller annorlunda uttryckt, kan vi förstå om inte det sker ens ett försök att omformulera mötet? Vad innebär mötet - är det lärande mötet skilt från andra möten? På ett sätt tycks vi vara vår vana vilja dominera mötet - det främmande väcker obehag, marginaliserar oss, gör oss främmande inför oss själva - jag känner inte igen detta jag nu är med om. Hur skall detta ögonblick förstås - hur skall detta ögonblick bli till förståelse genom att formuleras, hur går detta till? finns det ibland en omöjlighet till formulering - att själva mötet är stumt - men vad möter vi då, om mötet per definition måste bli till genom ett slags överskridande av den gräns som definierar mig. Att möta något främmande drabbar mig uppenbarligen mer än att möta det kända - och om lärandet innebär en rörelse mellan det kända och det främmande - blir lärande en gränshändelse, jag måste marginaliseras som ett väsentligt steg i denna process.

men jag måste ju kunna fortsätta att andas: rädslan för syreförlust väcker ett våld inom oss som rör oss tillbaka - detta blir en överlevadsstrategi - denna vandring uppe i den tunna luften är en balansgång mellan liv och död.